Sin egen lyckas smed
Idag har det varit en sån där dag när man hela tiden känner sig glad och mår bra.
Var nere en sväng till staden, skulle beställa id-kort.
Efter det så tog jag en sväng i affärerna, pratade lite med mamma och sen bestämde jag mig för att dra mig till flygis och skoman. Köpte senaste Modette (jag hatar att tidningen läggs ner efter nästa nummer. oh the sadness) och gick sedan för att titta på skor. Hittade dessvärre inget roligt och då kände jag att jag var väldigt hungrig.
På ren impuls, drog jag till donken (jag lixom, helt sådär bara) och köpte mig lite mat. Sen gick jag in på en gångväg som leder till Frötuna kyrka, satte mig på en jättestor sten och åt.
Det var så fruktansvärt härligt och underbart att sitta där i solen och bara..leva.
Allt bara försvann, alla kraven, alla tankar.
Sen kom verkligheten ikapp mig och jag drog mig hemåt för att ringa massa samtal och sådant tråkigt.
Varför gör man inte sådant oftare?
Mitt nya mål är att bli impulsiv.
Var nere en sväng till staden, skulle beställa id-kort.
Efter det så tog jag en sväng i affärerna, pratade lite med mamma och sen bestämde jag mig för att dra mig till flygis och skoman. Köpte senaste Modette (jag hatar att tidningen läggs ner efter nästa nummer. oh the sadness) och gick sedan för att titta på skor. Hittade dessvärre inget roligt och då kände jag att jag var väldigt hungrig.
På ren impuls, drog jag till donken (jag lixom, helt sådär bara) och köpte mig lite mat. Sen gick jag in på en gångväg som leder till Frötuna kyrka, satte mig på en jättestor sten och åt.
Det var så fruktansvärt härligt och underbart att sitta där i solen och bara..leva.
Allt bara försvann, alla kraven, alla tankar.
Sen kom verkligheten ikapp mig och jag drog mig hemåt för att ringa massa samtal och sådant tråkigt.
Varför gör man inte sådant oftare?
Mitt nya mål är att bli impulsiv.
Kommentarer
Trackback
