Wake me up only nightmares take me in

Det var en gång två blåbär som satt på en brygga.
Sen kom det en vindpust.
Plopp plopp!


:D

Det här med drömmar är konstigt.
Igår drömde jag att jag var gravid (anna övertalade mig att behålla barnet och matade mig med kakor. Jag vågade inte säga något till de andra människorna.)
Inatt drömde jag om giraffer.
Hela helgen har jag drömt om skjuta ihjäl folk och om misshandel.
Jag har vaknat kallsvettig varje morgon sedan i fredags.

Vad vill min hjärna mig?
(nej jag har ingen hjärntumör. Jag tog död på den med kaffe).

Hela helgen så har jag haft återkommande huvudvärk.
Jag vet inte om det beror på all målarfärg (jag har målat halva brorsans lägenhet. typ.) eller om det är mitt missbruk av kaffe som gör sig påminnt.

Så imorse när jag vaknade så gick jag inte på vårdguidens hemsida och sökte på symptom och skrev in "huvudvärk".
Det finns en risk att jag har en hjärntumör.
Så om jag börjar få anfall, bete mig schizofrent, höra och se dåligt (värre än vad jag redan gör alltså) och börjar bete mig som en dement 90-åring så vet ni vad som är problemet.

Det här är en av de mest välskrivna böcker jag någonsin läst.
Det var längesedan jag läst om någon som kan skriva om så vacker vänskap, med sån insikt och kunskap att det är skrämmande.
Den handlar om sådan vänskap, som trots att allt blev fel så finns man ändå bakom ryggen på sin vän och ställer upp i vilka situationer som helst.
Mitt hjärta dog flera gånger om när jag läste och den rörde mig verkligen.

läs människor läs!
Den är hyfsat lättläst och det är svårt att sluta läsa den.
Den griper verkligen tag i en.


"Han var redan på väg runt hörnet med snön sprutade om kängorna. Han kupade händerna runt munnen. 'För dig ska jag göra det tusen gånger om!' sa han. Sedan log han sitt Hassanleende och försvann bakom knuten. Nästa gång jag skulle se honom le lika otvunget var på ett bleknat polaroidfoto tjugosex år senare."